Kategoriarkiv: Kunskap vs. Okunskap
102. Att få ha rätt i att ha rätt!
Under vissa omständigheter ges vi möjlighet att få bestämma vad som är rätt. Vi blir så att säga behöriga att själva fatta beslut om vad som är rätt och riktigt. Under andra tar vi oss kanske helt sonika den rätten. Men det är aldrig helt okomplicerat. Läs mer
96. Varde ljus! – Så blev det mörkt!
Att läsa de antika hippokratiska textsamlingarna är som att blicka tillbaka ner i det vetenskapliga tänkandets gryning. Man möter här en trevande men ståndaktig övertygelse i kampen mot gamla traditioner och vidskepelser. Läs mer
83. Att hitta rätt i labyrinterna
Språket är som en labyrint, man kommer från ett håll och förstår saker på ett sätt – nästa gång kommer man från ett annat håll och känner inte längre igen sig. Detta är ungefär vad Ludwig Wittgenstein bl.a. hade att säga om språket. Läs mer
67. Lägg ner, lägg om, tänk nytt!
Att vara skeptiker är att motsätta sig den allmänna uppfattningen – att gå emot konsensus. Inte undra på att begreppet haft en dålig klang för alla utom för skeptikerna själva – som satt en ära i att vara just – skeptiska. Läs mer
65. Existentiellt berättande
Se exempelvis på sådana berättelser som utgör Kristendom och Islam med alla deras respektive olika myter och uppfattningar (som i-och-för-sig är rätt lika). Dessa har i princip varit oförändrade i flera tusen år – samtidigt som världen har förändrats. Läs mer
64. Det idealistiska misstaget
Att exempelvis djungelns lag råder i naturen innebär inte att vi människor gör klokt eller rätt i att följa denna. Att något är på ett visst sätt innebär alltså inte att det därmed är bra eller ens eftersträvansvärt. Det som är naturligt är alltså inte med nödvändighet alltid rätt. Läs mer
55. Filosofi vs. Sofistik
Det var bl.a. Platon, som ägnade större delen av sitt liv och författarskap åt omvärderingen av kunskapen, som implementerade det nya begreppet ”filo-sofi” – alltså ”kärleken till kunskapen”. Detta för att särskilja sin speciella och ”sanna” kunskapsgren från den ”falska”. Läs mer
54. Att lura ett barn
Utifrån ren självbevarelsedrift bör man aldrig lita på en person som ler. Det är nämligen det första en bedragare får lära sig – att leenden skapar tillit och förtrolighet. Rent generellt är det därför alltid säkrare att lita på dem som inte ler – de försöker i varje fall inte att locka oss. Läs mer
52. Vem äger kunskapen?
Det är ju nu inte vem som helst som kan lära ut kunskaper. Det kan ju följdriktigt endast den göra som har tillgång till själva kunskaperna. Det säger ju sig självt! Eller hur?! Läs mer
51. När kunskapen inte längre räknas
Vi lever i princip i en kulturutveckling där varje auktoritet kan bli ifrågasatt av precis vem som helst. Där de många kan uppleva sig vara tillräckligt insatta för att kräva respekt för i princip vad som helst. Är det bra? eller? Läs mer
