Dessa sidor har som utgångspunkt ett perspektiv som grundlades av de antika sofisterna som med sin frontfigur Protagoras uppträdde i Aten under den demokratiska perioden omkring 450 f.kr. Därav namnet ”Antropos Metron” – som är relativismens grundläggande idé – ”Människan är alltings mått”!
De korta inläggen här under ”Fragment & Perspektiv” är just skrivna med utgångspunkt från denna pragmatiska hållning – vilket är något som kan medföra att vissa artiklar kan komma att uppfattas som ”högerkonservativa”, medan andra kan komma att uppfattas mer som ”vänsterliberala”. Det är just detta som våra personliga perspektiv bidrar med – att inrangera och värdesätta. Men min önskan är: försök som läsare att ställa er lite vid sidan om – gör, vad skeptikerna kallade, en epoche – en tillfällig suspension av omdömet! Då får vi som regel också helt andra svar.
Jag har som retorisk form beslutat mig för att att dessa inlägg alla ska ligga runt 350 ord (varken mer eller mindre) – därav kan de också upplevas rätt så fragmentariska och ibland rentav lite rumphuggna – det är också meningen. Verkligheten är nämligen så mångfacetterad och kan inte beskrivas rationellt och linjärt hur många ord vi än använder. Vi måste därför alltid komplettera ett perspektiv med en annan vinkel för att bilden som uppstår ska kunna bli något sånär rättvisande. Så är det ju alltid i den empiriska verkligheten – så varför inte även i denna.
Vad gäller de tidiga sofisternas idéer, så förkastades de och begravdes av mer konservativa företrädare för filosofi och religion. Och ordet ”sofist”, som ursprungligen betydde ”den som äger kunskap”, blev med tiden ett nedsättande skällsord.
I essäsamlingen ”Meningen med Varför?” har jag bland annat försökt ta reda på varför det blev så. Och jag har samtidigt funnit att vi i dag nog har mer gemensamt med denna antika period än många generationer före oss. Och många av de gamla kunskaperna och metoderna har därför också behållit sin aktualitet.
Det är bland annat det som själva essä-försöket här handlar om. Steg för steg introduceras ett annorlunda och i många stycken enklare sätt att tänka – ett mer pragmatiskt.
Och de olika numrerade inläggen under ”Fragment & Perspektiv” utgår alltså också från detta klassiska sofistiska perspektiv men är mer inriktade på dagens händelser, debatter och intellektuella låsningar.
”Logos-Lek” däremot är mer av ett akademiskt arbete (dock fortfarande utifrån ett protagoreiskt perspektiv) och behandlar den grekiske tänkaren Herakleitos och själva uppkomsten av ”Logos-begreppet” – alltså när människan för första gången vänder blicken mot sig själv och börjar fundera kring språk och kommunikation.
Och i ”En Autopsi” skildrar jag själva uppkomsten till de stridigheter som denna tankeriktning fått kämpa med under 2 500 år, samt de konflikter jag själv råkat snubbla i, på grund av min relativistiska hållning.
Vissa kanske skulle vilja kalla detta för ”filosofi” men personligen vill jag nog tona ned det filosofiska. Se det snarare som tappra försök att förstå den historia som ligger till grund till vad vi eventuellt kan förstå oss på i dag.
Och att dessa kunskaper kommer att underlätta vår förståelse och förmåga att orientera oss i en allt mer flytande och till synes komplicerad värld.
Max Kern
